It’s grim up north

Klockan är nu midnatt lokal hemmatid och jag fräser fram i cirka 894 km/h 10084 meter över den ryska tundran. Dessvärre har inte internet slagit igenom häromkring, så detta får postas när jag är på plats om cirka fem timmar.

Resan kan indelas i två etapper, tågresan från Göteborg till Kastrup som
skedde genom SJs försorg och flygresan med SAS från Kastrup till Peking.
Inte helt otippat var tåget försenat med ungefär en timme vilket gjorde
att mina marginaler på Kastrup krympte till ett minimum, men tack vare
att det var öde i både incheckning, säkerhetskontroll och passkontroll
lyckades jag ta mig fram i tid. Hela tågresan blev ett stressmoment utan
motstycke då man visste redan från att man klev på att förseningen var
40 minuter och knappast skulle bli bättre. Alla tågvärdar hoppade av
tåget i Lund och vi kom inte därifrån förrän en ledig tågvärd som råkade
vara ombord hoppade in och hjälpte den skitförbannade lokföraren att
göra klart för avgång. Hon skötte sedan kommunikationen med alla
upprörda och stressade passagerare. Jag hann som sagt utan större
problem, men en stackare som skulle till sin farmors begravning gick det
tydligen sämre för. Men han kan säkert glädja sig åt att få en ny
tågbiljett i ersättning om han vill ta tåget till Kastrup för att flyga
och se sin farmors grav vid något senare tillfälle.

Jag har precis avnjutit en tämligen smaklös men ändock mättande måltid och ett par öl därtill. Har varit en behaglig och bekväm flight rakt igenom än så länge. SAS Economy Extra känns som verklig medelklass. Från andra sidan skynket föröver, Business Class, hörs ett lågmält sorl och klirr från champangeglas och allehanda extravaganser. Längre bak i Economy, bortom dasset, råder tumult då pöbeln försöker hålla getterna borta från förlossningen på rad 38. Men här i mitten i Economy Extra är allting otroligt lagom.

Nu ska jag passa på att kika lite på ett par Six Feet Under innan det är dags
att luta sig tillbaka och försöka få några timmars sömn innan frukost
och landning.