It’s grim up north

Den berömda ingången till Förbjudna staden med sitt ökända
Mao-porträtt.

På lördagen strosade vi iväg till tunnelbanan direkt efter en stadig hotellfrukost. Trots bara några få timmars sömn kände jag mig väldigt utvilad. Vädret var strålande och tydligen det bästa på väldigt länge. Luften var klar efter regn och blåst dagarna innan jag kom hit och det gick att se ända till bergen vilket hör till de verkliga ovanligheterna i denna stad. Hur som helst for vi med tunnelbanan till Lamatemplet. Ett riktigt stort tempelområde med massor av bevarade reliker. Här låg också doften tung av rökelse som eldades som offer till Buddha i för ändamålet avsedda kärl utav turister från när och fjärran. Förutom byggnaderna så var det absolut mest imponerande en gigantisk Buddhastaty. Det är långt ifrån världens största, men det speciella med just denna avbildning är att den är utkarvad ur ett enda stycke trä. Det var inte tillåtet att fotografera inne i byggnaderna men skylten utanför ser ni här nedan.

När vi kände oss klara med Lamatemplet gick vi tillbaka till tunnelbanan. Vid detta lag var det otroligt mycket folk (det är alltid mycket folk överallt) nere i tunnelbanan. Orsaken till detta var bland annat att veckoledigheten led mot sitt slut och många kom tillbaka till staden efter vistelse på annan ort (eller var på väg till annan ort för att det var där de bodde). Dessutom firades det att den nya tunnelbanelinjen (nr 5) öppnat. Firandet verkade bestå i en slags jubileumsbiljett som gällde hela tunnelbanesystemet och kostade 2 RMB oavsett byten till andra linjer. I trängseln tog vi oss till Himmelska fridens torg. Mycket människor även här, men vi styrde målmedvetet våra steg mot Förbjudna staden. Här fick man köpa särskild biljett och gå igenom säkerhetskontroll både för att gå upp ovanpå ingången (den stora byggnaden på bilden överst på sidan) och själva Förbjudna staden. Detta är något av det mest fantastiska jag sett. Otroligt stort, stora vackra byggnader och annat. Att upptäcka hela den lilla delen som är öppen för turister skulle ta flera dagar i anspråk men vi hann ändå med att se en hel del. Här tog också batterierna slut i våra kameror (exakt samtidigt). Vi spenderade ett antal timmar innanför dess murar och var rejält möra efter att ha traskat säkert en mil.

Trots att vi var väldigt slitna efter strapatserna hittils vågade vi oss på att ta en promenad över torget. För tillfället är torget rejält pimpat, förmodligen inför OS. Det stora, kala och öppna torget som man känner från bilderna gick inte riktigt att förnimma idag. Men byggnaderna runtomkring och de ständigt närvarande röda fanorna gjorde det ändå oundvikligt att tänka på vad som faktiskt utspelat sig på detta torg. Det är viktigt att komma ihåg att det döljer sig något mörkare bakom OS-dekorationer och turisters glada miner. Den ständiga närvaron av uniformerade vakter, poliser och militärer får också stå som en påminnelse om att detta inte är vilket land som helst. Nåväl, i bortre änden av torget passade jag på att köpa en rejäl drake. Efter mycket skådespel och tandgnisslan lyckades jag pruta ner den till ett pris som jag var nöjd med (och med all säkerhet även försäljaren). Nu när vi nått vägs ände var det dags att leta rätt på en taxi, vilket var lättare sagt än gjort. Det blev någon extra kilometers promenad runt Great Peoples Hall och runt tillbaka till innan vi hittade en taxi som var villig att köra oss. De vanligaste anledningarna till att en taxi nekar en att åka med verkar vara att det är för kort, för långt eller åt “fel håll”.

Taxin körde oss till området vid Silk Street (med sin berömda marknad). Det första vi gjord var att gå ner för en trappa under marken till en liten underjordisk galleria (i anlustning till tunnelbana, förmodar jag). Här fanns en DVD-affär där man kunde be om det speciella utbudet, varpå personalen kikade ut för att se efter så att man inte hade polisen i släptåg. Därefter öppnade dom en lönndörr bakom en bokhylla och vi fick klämma oss in i ett rum fyllt av massor av filmer, nya som gamla och reproducerade samlingsboxar. Här kostade de bioaktuella filmerna runt 10 RMB med omslag och allt. Inhandlade en box och några musikfilmer. Man får förmoda att den legitima delen av butiken inte går med någon jättevinst. Sedan tog vi oss ovan gjord och slog oss ner på en Finsk restaurang vid namn Take 5. Det finska bestod i Finskt ägandeskap samt en finsk flagga i baren. På grund av sin västliga inriktning är detta tydligen ett populärt tillhåll för västerlänningar och det var inga problem att hitta mat när menyerna var på engelska och personalen förstod vad man ville ha. Precis som på alla andra restauranger är ration mellan kunder och personal ganska låg, så man hann inte ens ställa ner glaset efter sista klunken innan något stod där och undrade om man ville ha en flaska till.

Mätta och belåtna bestämde vi oss för att kika in en snabbis på marknaden så att jag skulle få kolla in utbudet och vara förberedd inför lite mer seriös shopping senare under min vistelse. Precis som Förbjudna staden är Silk street market något som knappt går att beskriva med ord. Det är stort, har allt och man blir inte bara förföljd av försäljarna utan bokstavligen insläpad i båsen. Ingenting köptes men lite mentala anteckningar gjordes inför kommande besök. Om möjligt ännu tröttare än tidigare blev det taxi tillbaka till hotellet. Is beställdes, öl lades på kylning medans vi tog ett snabbt dopp innan poolen stängde. Därefter varsin kall Yanjing och sedan välförtjänt sömn innan min första dag på kontoret. Men det är en annan historia.

För att återknyta till titeln på detta inlägg så kommer här en bild på en skylt som jag plåtade på kontoret idag.