It’s grim up north

Dagen började i vanlig ordning med att jag och Magnus yrvaket sökte samband över telefon för att konstatera att vi var lite sent ute även idag. Vi hastade ner till frukostmatsalen på andra våningen och käkade våra respektive standardfrukostar. Har på bara några få dagar arbetat fram den optimala frukosten med hänsyn till tidsåtgång och mättnad (hälsoaspekten har icke tagits med i) och kör på samma sak varje dag. Den består av: Två glas apelsinjuice, en kopp kaffe, en crosaint, två knäckemackor vardera med två skivor cheddar och ett par salladsblad, en laddning äggröra, två små minigrönsaksvårrullar, några bitar drakfrukt, en skål med yougurt, frukt, solrosfrön och russin. The Breakfast of champions!

Efter tandborstning och ryggsäckshämtning kommer resultatet av hur snabbt man klarat av morgonens rutiner, ty då är det dags att gå ut och hitta en taxi. Det är i och för sig så lyxigt att hotellet har ett helt gäng som bara står och ordnar taxi och sköter tolkningen av destinationer, men när hotellets samtliga gäster ska till sitt respektive kontor samtidigt uppstår det gärna köer utanför dörren. Idag hade vi rätt bra tur och lyckades dessutom få med en annan person som skulle till samma ställe som oss.

Framme på kontoret var våra kollegor som vanligt på plats och dagens göromål och uppgifter tog sin början i och med vår entré. Lunchen blev på “Western restaurant” i anslutning till gamla kontoret som ligger en femminuterspromenad från det nya. Magnus från Lund som jobbar i huset anslöt också.

Eftermiddagen blev övningar för eleverna. Idag testade jag att sätta en tidsbegränsning på eftermiddagens uppgift, för att se om det ändrade deras allmänt slappa inställning. Tyvärr fick vi inte se resultatet av den nya taktiken då vi var tvugna att ge oss av en liten stund innan utsatt tid för att hinna med kvällens planerade aktivitet - akrobatföreställning på Chaoyangteatern..

Så här långt beskriver detta en typisk vardag för mig. Se där - nu behöver jag inte blogga ifatt de senaste två dagarna!

Kvällsmaten inhandlades på Subway utanför gamla kontoret, för smidighetens skull. Därefter tog vi (jag och de två Magnusarna) taxi tillbaka till Hotellet där vi (jag och Magnus 1, Magnus 2 åkte vidare hem till sig med sina mackor) slängde i oss maten till tonerna av Radioheads nya samtidigt som vi kollade på en dokumentär om en sydkinesisk familj som producerade Bean curd. Vad som var så fantastiskt med denna produkt, som motiverade ett helt TV-program om saken fick vi aldrig veta då det var dags att göra oss iordning och möta upp Magnus som kom tillbaka till Hotellet för att kunna instruera taxin med mig och Magnus att åka till teatern, och därefter ta en egen taxi till Silk market för att hämta upp sin flickvän för att sedan ansluta till oss.

Nu hade klockan hunnit bli 18:00 och färden bort till teatern längs tredje ringvägen gick väldigt långsamt i rusningstrafiken. Vi hade fått uppgiften att köpa biljetter åt hela sällskapet och hade turen att bli erbjudna fyra biljetter för 150 RMB styck istället för 180 av en Reseledare som hade för många. När Magnus och hans flickvän anslutit och vi fått våra platser märkte vi att dom inte var de allra bästa, men det var ändå helt okej.

Föreställningen var det grymmaste jag sett i akrobatväg. Allt jag någonsin sett på cirkus tidigare ter sig som bleka amatörer och mesiga posörer efter detta. För det första var själva inramningen med musik, korta mellanspel, dräkter, ljus och dekor av väldigt hög klass, men konsterna som framfördes var helt otroliga. På grund av ljuset och våra platser i lokalen blev bilderna tyvärr inte så bra.

När föreställningen var slut vid 20:15 gav vi oss ut och tog en Taxi tillbaka hemåt. Färden som tagit c:a 35 minuter tidigare på kvällen tog nu under tio minuter (och kostade 17 RMB istället mot 27).

Ikväll har jag bestämt mig för att ta en tidig kväll och komma ikapp med sömnen, som blivit lite av en bristvara i denna hektiska tillvaro.

På återseende.