It’s grim up north

Med helgerna följer ledig tid (i alla fall för oss västerlänningar) och tid för turistande. Idag började vi dagen med en tur till Sommarpalatset som ligger i nordvästra utkanten av staden. Taxametern tickade fram ungefär 3½ mil och ungefär 70 RMB. Jag hade inte gjort någon bakgrundskoll på sommarpalatset men kan lugnt säga att om man ska se något i Peking så är det Sommarpalatset. Har ju tidigare skrivit om att Förbjudna staden varit det häftigaste jag sett, men det var förra veckan. Nu är det nya grejor som gäller. Sommarpalatset är numera det häftigaste. Eftersom att Magnus varit där flera gånger innan så fick jag låna hans kamera hela dagen. Tyvärr ligger bilderna kvar på hans dator men ni kan se fram emot att gäng riktigt häftiga bilder. Det mesta i Sommarpalatset var så vackert och betagande att man inte kunde sluta titta eller ens greppa det. Men jag gjorde mitt bästa för att fånga det på bild.

Efter många timmars traskande på Sommarpalatset blev det taxi vidare till Himelstemplet som ligger i de södra delarna av staden. Ytterligare några mil avverkades medelst taxi och Magnus fixade biljetter medans jag prutade ner en hyffsat inofficiell Beijing 2008 OS-t-shirt från 40 till 15 RMB utanför ingången. Himelstemplet var även det riktigt häftigt, men kunde inte riktigt mäta sig med upplevelserna från Sommarpalatset.

När vi var klara på Himmelstemplet hade det hunnit bli mörkt och vi var hungriga som vargar efter en hel dag utan annan mat än varsin liten påse chips (och en kokt majskolv för min del) till lunch. Att få en taxi därifrån hem till hotellet visade sig vara nästintill omöjligt, men till slut hittade vi en som var villig att köra oss.

På hotellet blev det snabb dumpning av inköpt krimskrams och sedan en snabb sväng till Carrefour för att köpa matsäck inför morgondagen. Sedan tillbaka till rummet för att läska oss med några kalla medans vi kollade igenom dagens skörd av bilder. Sedan vidare till klubben 2Kollegas där det svenska enmansbandet Covox spelade ikväll.

Stället visade sig vara ett svårt nedgånget skjul som låg inne på samma område som en gigantiskt drive-in-bio. Jag förstår inte hur man kan driva en sådan arealkrävande verksamhet som drive-in-bio i en stad som Peking där priserna på mark är helt otroligt hög och alla bokstavligen bygger på höjden dygnet runt.

Vi kom lagom till att förbandet Aonami från Japan började spela. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att kineser skulle kunna röra på sig till musik (annat än stillsam dans till pojkband och kinesiska evergreens). Både Aonami och Covox lyckades få publiken på den lilla klubben att hoppa och dans av extas. Det också kul att se att det finns åtminstone 70 personer av 20 miljoner med bra musiksmak. Som enda svenskar på tillställningen fick vi oss en pratstund med en överaskad artist som väntat sig enbart kinesisk uppslutning på konserten efteråt.

Och nu är jag tillbaka på rummet och förbereder mig för några timmars sömn inför morgondagens stora äventyr då vi ska bege oss till Simatai. Simatai är en hyffsat välbevarad men ändå lugn och “oturistig” del av muren som ligger ungefär tre timmars bilfärd utanför stan.