It’s grim up north

Nu är det snart dags att dra sig tillbaka hemåt till ett kallt och höstigt Sverige. Även om vädret idag har varit allmänt kasst (mest på grund av smogen som igår lade sig som en inrökt yllefilt över staden) så är det åtminstone 15 grader kallare där hemma. Jag började känna mig dålig i halsen igår och tänkte att det berodde på att luften blivit väldigt mycket sämre, men idag var det feber som gällde. Har lyckats komma över en handfull Panodil (Tack Magnus J!) så jag ska nog klara mig tills jag kommer hem.

Idag passade jag på att göra den sista shoppingen (beställningsjobb) när jag var på Silk street och provade kostymen jag beställde igår. Den såg riktigt bra ut och nu kommer förhoppningsvis ärmarna och byxbenen att få rätt längd. I början av veckan fick jag två skjortor uppsydda hos samme skräddare och jag mer än nöjd med både arbetet och passformen. Jag kommer nog aldrig mer att betala skyhöga priser för att köpa en skjorta i butik och bli tvungen att välja om jag vill ha för korta ärmar eller för trång krage när jag kan få en skjorta som är gjord för bara mig åttio kronor. Då får jag också välja materialet och alla detaljer själv.

Har sorterat lite i packningen och delat upp saker i sådant jag ska försöka få med i bagaget, sådant jag lämnar kvar (en billig jacka och en hel del underkläder), och sådant som jag måste skicka med post.

Annars har det var lugnt i den kinesiska huvudstaden. Det har varit jobb, shopping, enstaka hattrullningar och en del restaurangbesök. Ett restaurangbesök av det trevligare slaget gjorde vi lördags. Det var tänkt att bli en heldag med gänget med middag och klubbrunda på kvällen.

Vi började med ett besök på en helvegetarisk restaurang vid namn Baihe som låg i hutongområdet i närheten av Lamatemplet. Taxichauffören hade svårt att hitta trots att vi hade fått adressen uppskriven av personalen på hotellet. Efter ett snabbt telefonsamtal till stället hittade han rätt och kunde leverera oss till dörren. Det såg inte mycket ut för världen utifrån, och området var typiskt halvslummigt, men det intrycket justerades snabbt när man klivit in innanför dörren. Ett ljust och otroligt harmoniskt inrett ställe där man direkt kände att man skulle kunna spendera resten av veckan utan att känna sig stressad eller obekväm. Menyn var utlänningsanpassad (delvis på engelska, samt bilder på de flesta rätter) och vi började beställa allt som verkade gott. Efter ett tag sade sade servitrisen att det nog räckte nu, om det bara var vi fyra som skulle dela på det.

Efter en imponerande kort stund anlände läckerhet efter läckerhet och till slut var bordet fullproppat med den godaste maten någon av oss förmodligen ätit här. Både magen och ögat fick sitt lystmäte med otroligt fräsha grönsaker och grymma mockmeat-rätter. När vi var mätta och nöjda och notan kom så var även den en positiv överaskning. 307 RMB (cirka 260 SEK) för oss alla fyra. Världsklass!

Nu var vi väldigt nöjda och tackade så hjärtligt för en underbar upplevelse och irrade runt en sväng på de smala gatorna i hutongerna för att göra en blixtvisit vid Lamatemplet. Vi hittade inte riktigt hela vägen fram utan fick ta en taxi (som körde oss ett par hundra meter, mestadels stillastående i en lång kö) sista biten. När vi var klara med Lamatemplet var nästa mål ett besök i Trum- och klocktornen.

Trum- och klocktornen är två stora byggnader som står bredvid varandra som för länge sedan användes för att annonsera ut tiden. Kineser har alltid haft en liten kärlek till att mäta och räkna tid så exakt som möjligt (vilket nu övergått till att sälja billiga skräpklockor till turister i varje gathörn). I Trumtornet trummade man på den tiden på ett antal stora trummor i en viss ordning för att alla skulle höra vad klockan var. I dessa tider av atomur och en klocka runt var mans handled är detta naturligtvis onödigt, men för att tillfredställa turisters fascination för gamla traditioner så trummas det fortfarande emellanåt och vi hade turen att få se 16:30-trummningen som var en riktigt grym uppvisning.

I Trummtornet fanns också några gamla tidsmätningsinstrument från svunna tider, bland annat ett stort träblock där ett antal stålkulor rullade igenom på en viss tid, samt en vattendriven rackare som fick en figur att slå cymbaler varje halvtimme. Mycket fascinerande. Utöver tidsmätningskuriosa och trummuppvisning bjöd tornet på en väldigt mäktig 360-gradersvy över staden.

Nu börjar klockan bli sovdags så det är dags att förbereda sig inför sista dagen med de kinesiska kollegorna och sista kvällen på stan med gänget. På återseende!